Taggar:
Den månghundraåriga seglarromantiken har fört det goda med sig att även landkrabbor fått upp ögonen för det fascinerande repmaterial som på sjömansspråk kallas för tågvirke.
Man behöver alltså varken vara sjöman eller söndagsseglare för att tycka att tågvirke är vackert och praktiskt. Och man behöver inte heller vara gammal scout för att vilja slå knopar och göra andra tågvirkesarbeten. Som husägare kan man till exempel byta ut den traditionella ledstången, eller handledaren, i källartrappan mot ett så kallat fallrep och därmed ge sin gillestuga atmosfär av kajuta.
Att knopa och arbeta med tågvirke är ett urgammalt hantverk- kanske rentav lika gammalt som människan. Man kan tänka sig att knopen, eller knuten, började som en reflex och övergick till en vana. Du behöver nämligen bara lägga armarna i kors så har du en knop. Om du tänker efter lägger du nästan alltid en bestämd arm över den andra - precis som när du slår en knop.
I alla händelser hjälpte knopen människan att överleva långt innan plogen och hjulet uppfanns. Stenåldersfolket byggde t ex ofta sina hyddor, flottar och vapen med hjälp av vidjor som de flätade och knöt ihop.
Sydamerikanska indianstammar har till och med använt knopar som ett skriftspråk och för inte alltför länge sedan slog västerländska sjömän någonting som kallades för kärleksknop. Den fungerade som ett telegram med beställt svar. Kärleksknopen bestod av två överhandsknopar på varandra. De drogs inte ihop utan skickades i löst tillstånd som ett frierianbud till en utvald flicka. Accepterades anbudet drog hon ihop knopen och sände den i retur. I och med att segelfartygen försvann från haven sattes knopkonsten på undantag. När den används numera har den stark hobbyprägel och det finns goda skäl för en snabbrepetition i tågvirkeskunskap.
Tågvirke är alltså en gemensam benämning på de linor, rep och trossar som i kapat skick av sjöfolk kallas för tampar. Numera finns tågvirke mest i syntetiskt material, men bland naturprodukterna förekommer bland annat bomull, hampa, kokos, manilla, sisal och lin.
Hampan, stjälkfibrer från den indiska hampaplantan, ger det klassiska tågvirket. Den bör inte förväxlas med manillan som består av stamfibrer från en bananväxt. Manillan är i och för sig mer lättbearbetad, men den slits
Tågvirke finns flätat eller slaget. Det flätade används endast i undantagsfall till prydnadsknopar, mest därför att det inte kan splitsas, det vill säga sammanfogas utan knopar.
Det slagna tågvirket består av fibrer uppspunna till garn. Garnen läggs sedan samman i kardeler, vilka ibland också kallas dukter eller parter.
Kardelerna i sin tur läggs samman till en lina eller en tross. Treslaget tågvirke, d v s tågvirke uppbyggt av tre kardeler, är vanligast, men fyrslaget förekommer också. Linor tillverkas ner till en dimension av 4 mm. Klenare tågvirke kallas för snöre eller garn.
Något om verktygen
Som du kan se av verktygslistan behöver du ingen vidlyftigare utrustning för att kunna arbeta med tågvirke. De besättningsmän på segelfartygen som renodlade tekniken, arbetade också under mycket primitiva förhållanden och deras främsta mål med arbetena i tågvirke var att fylla ut en annars innehållslös tillvaro mellan vakterna.
Vanligtvis arbetade de med kasserat tågvirke och många kände inte ens till splitsknopen av trä eller ben. De använde i stället en s k märlspik, vilket du också kan göra. Ett kanske överraskande inslag i materiallistan är rullen med vävtejp. Men tejpen kan du tillfälligt använda för att hålla ihop ändarna av kapat helt tågvirke eller kardeler.
Normalt förser man alla tampar med taglingar med tjärat garn som kallas märlingar. De låser effektivt lindningen. Men tillfälligtvis -medan du slår knoparna - kan du alltså "fuska" lite och använda tejp. Utan någon form av ändskydd blir arbetet varken roligt eller särskilt hållbart.
Verktygslistan upptar också en segelsömmarhandske. En sådan måste du ha för att kunna trycka nålen genom det ibland hårda tågvirket. Specialverktygen kan du i regel köpa hos skeppshandlare eller i hobbybutiker.
Mycket enkel teknik
De två exempel vi har valt att visa så att du själv ska kunna göra en handledare, eller ett fallrep för att tala sjömansspråk, är mycket enkla. I princip går det ut på att du skaffar en lagom längd utav tågvirke i en hanterbar dimension - t ex 25 mm hampa.
Mät inte för snålt. Det är snyggt om repet kan hänga i lätta, mjuka vågor och du ska också kunna offra lite spillmaterial - i synnerhet om du debuterar som tågvirkeshantverkare.
Räkna också ut hur stort antal öglor av till exempel mässing eller läder som du kommer att behöva när du senare fäster
fallrepet i trappväggen,. på en höjd som ger ett stadigt stöd. Ar dessa beslag slutna ringar, måste du trä dem på repet redan nu. När knoparna väl är slagna får du inte dit dem.
I varje ände av tågvirket lossar du sedan kardelerna i tillräcklig längd och slår en fallreps- eller halvslagsknop. Den hårt sammandragna, självlåsande knopen fungerar sedan som ett effektivtstopp så att repet inte glider ur sina yttre fästen. Däremot kan det komma att röra sig i de mellanliggande. Men håller det gör den.
Gör en handledare i tågvirke
Den månghundraåriga seglarromantiken har fört det goda med sig att även landkrabbor fått upp ögonen för det fascinerande repmaterial som på sjömansspråk kallas för tågvirke.
Man behöver alltså varken vara sjöman eller söndagsseglare för att tycka att tågvirke är vackert och praktiskt. Och man behöver inte heller vara gammal scout för att vilja slå knopar och göra andra tågvirkesarbeten. Som husägare kan man till exempel byta ut den traditionella ledstången, eller handledaren, i källartrappan mot ett så kallat fallrep och därmed ge sin gillestuga atmosfär av kajuta.
Att knopa och arbeta med tågvirke är ett urgammalt hantverk- kanske rentav lika gammalt som människan. Man kan tänka sig att knopen, eller knuten, började som en reflex och övergick till en vana. Du behöver nämligen bara lägga armarna i kors så har du en knop. Om du tänker efter lägger du nästan alltid en bestämd arm över den andra - precis som när du slår en knop.
I alla händelser hjälpte knopen människan att överleva långt innan plogen och hjulet uppfanns. Stenåldersfolket byggde t ex ofta sina hyddor, flottar och vapen med hjälp av vidjor som de flätade och knöt ihop.
Sydamerikanska indianstammar har till och med använt knopar som ett skriftspråk och för inte alltför länge sedan slog västerländska sjömän någonting som kallades för kärleksknop. Den fungerade som ett telegram med beställt svar. Kärleksknopen bestod av två överhandsknopar på varandra. De drogs inte ihop utan skickades i löst tillstånd som ett frierianbud till en utvald flicka. Accepterades anbudet drog hon ihop knopen och sände den i retur. I och med att segelfartygen försvann från haven sattes knopkonsten på undantag. När den används numera har den stark hobbyprägel och det finns goda skäl för en snabbrepetition i tågvirkeskunskap.
Tågvirke är alltså en gemensam benämning på de linor, rep och trossar som i kapat skick av sjöfolk kallas för tampar. Numera finns tågvirke mest i syntetiskt material, men bland naturprodukterna förekommer bland annat bomull, hampa, kokos, manilla, sisal och lin.
Hampan, stjälkfibrer från den indiska hampaplantan, ger det klassiska tågvirket. Den bör inte förväxlas med manillan som består av stamfibrer från en bananväxt. Manillan är i och för sig mer lättbearbetad, men den slits
Tågvirke finns flätat eller slaget. Det flätade används endast i undantagsfall till prydnadsknopar, mest därför att det inte kan splitsas, det vill säga sammanfogas utan knopar.
Det slagna tågvirket består av fibrer uppspunna till garn. Garnen läggs sedan samman i kardeler, vilka ibland också kallas dukter eller parter.
Kardelerna i sin tur läggs samman till en lina eller en tross. Treslaget tågvirke, d v s tågvirke uppbyggt av tre kardeler, är vanligast, men fyrslaget förekommer också. Linor tillverkas ner till en dimension av 4 mm. Klenare tågvirke kallas för snöre eller garn.
Något om verktygen
Som du kan se av verktygslistan behöver du ingen vidlyftigare utrustning för att kunna arbeta med tågvirke. De besättningsmän på segelfartygen som renodlade tekniken, arbetade också under mycket primitiva förhållanden och deras främsta mål med arbetena i tågvirke var att fylla ut en annars innehållslös tillvaro mellan vakterna.
Vanligtvis arbetade de med kasserat tågvirke och många kände inte ens till splitsknopen av trä eller ben. De använde i stället en s k märlspik, vilket du också kan göra. Ett kanske överraskande inslag i materiallistan är rullen med vävtejp. Men tejpen kan du tillfälligt använda för att hålla ihop ändarna av kapat helt tågvirke eller kardeler.
Normalt förser man alla tampar med taglingar med tjärat garn som kallas märlingar. De låser effektivt lindningen. Men tillfälligtvis -medan du slår knoparna - kan du alltså "fuska" lite och använda tejp. Utan någon form av ändskydd blir arbetet varken roligt eller särskilt hållbart.
Verktygslistan upptar också en segelsömmarhandske. En sådan måste du ha för att kunna trycka nålen genom det ibland hårda tågvirket. Specialverktygen kan du i regel köpa hos skeppshandlare eller i hobbybutiker.
Mycket enkel teknik
De två exempel vi har valt att visa så att du själv ska kunna göra en handledare, eller ett fallrep för att tala sjömansspråk, är mycket enkla. I princip går det ut på att du skaffar en lagom längd utav tågvirke i en hanterbar dimension - t ex 25 mm hampa.
Mät inte för snålt. Det är snyggt om repet kan hänga i lätta, mjuka vågor och du ska också kunna offra lite spillmaterial - i synnerhet om du debuterar som tågvirkeshantverkare.
Räkna också ut hur stort antal öglor av till exempel mässing eller läder som du kommer att behöva när du senare fäster
fallrepet i trappväggen,. på en höjd som ger ett stadigt stöd. Ar dessa beslag slutna ringar, måste du trä dem på repet redan nu. När knoparna väl är slagna får du inte dit dem.
I varje ände av tågvirket lossar du sedan kardelerna i tillräcklig längd och slår en fallreps- eller halvslagsknop. Den hårt sammandragna, självlåsande knopen fungerar sedan som ett effektivtstopp så att repet inte glider ur sina yttre fästen. Däremot kan det komma att röra sig i de mellanliggande. Men håller det gör den.
